Pengar betyder allt. Känslan spelar ingen roll.

Ibland blir jag lack på all prestationshets. Jag orkar inte mer, det är så hämmande och tråkigt med tjat om att endast de starka överlever. Darwinistiskt skitsnack som projicerats på alla former av utveckling i samhället. Du kan inte jobba med något kreativt, konkurrensen är för hård.
Du kan inte söka den här utbildningen, den är bara lämpad för dem som har 20.0
Du är ful som du är, kolla på omslaget på tidningen.

Att våga stressa ner för det lekfulla och roliga, att kasta sig in i saker man inte planerat, planterat, presterat.

Av någon anledning känns detta som en bitter form av fånga dagen-inlägg. Det är det inte. Jag är oftast Inte typen som pratar i givna metaforer...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback