Rena Babylon


Karlstad. Ett gemytligt trevlighetsparadis för människor utan ambitioner. Det börjar kännas av nu. Mer än Någonsin.



Vidga sina vyer känns nödvändigt för att inte gå under av vardagstristessen, för att råda bot på de högst bristfälliga framtidsvisionerna. Drömmar om Cuba och Jamaica känns avlägsna rent ekonomiskt men att öluffa runt ett tag i en annan del av världen vore bara så jävla skönt. Skita i allt vad ekonomi, mljöproblem, höjda Milko-priser, bindningstid på bredband och svensk mentalitet heter. Dagens I-landsproblem. ( Kanske början av tjugohundratalets mest vedertagna uttryck).

Eller att ge sig av till New York och leva ett högst avslappnat liv alá SATC, där man kan shoppa obegränsat och dricka Cosmopolitans hela dagarna och ändå tjäna multum på sitt flashiga jobb som inte märks varken psykiskt eller fysiskt.

Det som just nu lyser upp i mitt liv är boken Volvo Lastvagnar av Erlend Loe. Det bästa på mycket länge.

Handlar främst om 92-åriga Maj-Britt som fråndömts rätten att äga underlater. En händelse som påverkar hennes liv radikalt. För att fördriva tiden röker Maj-Britt hasch, lyssnar på svensk reggae , samt bedriver vad hon själv anser, en undergrävande verksamhet i form av en hemsida. På en dator hon lurat till sig av Eda kommun. När hon inte trakasserar grannen, von Borring tycker hon för det mesta att livet är rena Babylon. Tills hon träffar afrikanen Bembo.


En fin bok som ger hopp om livet. Läs.