Dunderhonung och Avbitartång


December är en månad av stress
, alla kategorier, och jag har verkligen inte tid att bli sjuk. Därför är jag just det, svinförkyld. Inte sådär jag nyser lite käckt varannan timme-aktigt (vilket jag iofs gör i vanliga fall) utan mer förkyld så jag tror jag avlider- inspirerat.
Nog om det, jag borde ju tänka på alla Luciatåg jag ska plåga min omgivning med. Eller psyko-inlämningen som ska vara klar. Eller allt annat jag borde göra som jag redan glömt eller vägrar erkänna för mig själv. Eller alla julklappar man ska köpa!! Waaah, jag vill bara resa bort, och det är nu...

Denna veckan har varit som de flesta, jag har ingen direkt aning om vad jag gjort i skolan och skåpnyckeln är fortfarande spårlöst försvunnen. Efter att ha varit skåplös i ca 2 veckor och var i desperat behov av geografiböcker till det analkande provet (*GollumGollum*) beslutade jag mig därför att knipsa hänglåset i tisdags. Eftersom varken vaktmästaren eller Benny (en man som är så snäll att han eventuellt är släkt med jultomten) fanns tillgängliga fick vi låna en avbitartång i En-metersklassen för att själva göra slag i saken.
Lättare sagt än gjort, vill jag säga.

Det ser ju fruktansvärt lätt ut när vaktmästaren hugger av låset som om det vore en smultronstjälk, så nemas problemas tänkte vi förnumstigt. ------> Efter att chocken lagt sig över att det kunde vara så SVÅRT att ta sig in i ett gammalt träskåp, fick vi helt enkelt ta till med hårdhanskarna. Det tog x-antal svordomar, skräckslagna NV-ettor och mjölksyrade muskler innan vi med gemensam styrka lyckades ta oss in i det förbenade skåpet.
Efter denna bragd gick vi malligt runt och viftade lite hotfullt med avbitartången innan vi blev tvungna att återlämna den. Synd, det kändes tryggt att kunna ha den med sig ifall man vill ta sig in i skåpet någon mer gång.

På tal om trygghet, jag och min lillasyster drack te och hetsåt digistive-kex (världens mest överskattade kaka, jag vet) förra veckan när hon plötsligt utbrast;
Lina, vad kommer att hända när SVT slutar sända Plus med Sverker Olofsson?! Vad kommer hända när han dör? Jag kommer inte att kunna känna någon trygghet i världen om inte Sverker och hans soptunna håller ordning på alla orättvisor som händer!


Nu ska jag bädda ner mig igen, samt förtära massor av konstiga naturmediciner som min mor älskar.
Ont ska med ont förgöras!


FN-Problem


FN skickade ut en enkät över världen med den enkla frågan:

"Ge oss din ärliga åsikt om hur en lösning på bristen på mat i övriga världen skulle kunna se ut."

Men det hela misslyckades på grund av följande:

I Afrika visste man inte vad mat var.

I Östeuropa visste ingen vad ärliga betydde.

I Västeuropa visste ingen vad brist innebar.

I Kina kände ingen till begreppet åsikt.

I Mellanöstern visste ingen vad ordet lösning stod för.

Och i USA visste ingen vad begreppet övriga världen betydde.



Höst

Söndagskväll. Ångest.

Ännu en gång har en vecka gått sådär extremt snabbt, och imorgon är det bara att återvända till utvecklande saker Läs. Shintoismen som har plågat den japanska kulturen i årtusenden, oops skulle visst stå präglat blahabla.
Är dessutom fortfarande döv eftersom den jävla vårdcentralen vägrar låta mig träffa en doktor (Autosvar; De kan omöjligt ta fler personer i telefonkö) så nu väntar ytterligare ett halvår att höra fel på Den Kristna Högern och Christer Sjögren, Hmpf!
Jag är inte alls pepp på det här... Inte det minsta! Den permanent återkommande höstdepressionen gör sig påmind, vad är det för en jävlig årstid egentligen?!

Det är nu man får kura ner sig med Jocke Bergs nya skiva, en kopp te och få höstdepressionen befogad. (Sura över att Doktor Kosmos fortfarande inte verkar ha släppt sin nya skiva...) Det kommer bättre tider!

FlowerPower, Roadtrip & Svenska Akademien


Lovet har varit till belåtenhet i en relativt hög grad, med en bra start tillsammans med BQ och Persson (aka. Djävulen & Ängeln), i anda med ett av alla BQ:s lustiga slagord.
BQ är ju lite av en okrönt drottning av eget kalas innan kalaset-idéer, vilket jag tog inspiration av --->
Hade därför en helt egen förfest innan förfesten där jag satt vid mitt piano och trodde jag att jag var ungefär Miss Li. (Älska dimma och verklighetsförvrängning) När jag tröttnat på detta slog jag en pling till BQ som också hade lite kalas på egen hand, så jag beslutade mig för att göra människan sällskap.
Jag tyckte dessutom att ska man gå ända bort till det Blomqvistiska residenset (500 m kan verka hemskt långt ibland) bör man ha en rejäl matsäck i form av käck dryck som man kan ha på vägen.

Sagt och gjort, jag ordnade lite färdproviant och spatserade glatt ut ur min lägenhet. Till min stora förtjusning kom just i den stunden 2:ans buss, som går Raka Vägen hem till BQ. En gratistur där man slipper frysa ihjäl och se ut som en nerkyld eskimå!
Med ett glädjetjut hoppade jag ombord på detta välsignade färdmedel, dock ett litet problem. Ett nyfyllt glas med apelsinfärgad vätska, och en herre med iranskt påbrå bakom ratten som artigt påpekade flertalet gånger "Ingen dricka på bussen!!"
Jag stod in för ett h-vetes kval. Skulle jag strunta i den himmelska färden med 2:ans buss och istället med min matsäck, eller göra mig av med mitt nyfyllda glas genom att hälla ut det utanför?
Det hela fick som tur var en mycket smartare lösning. Ett infall, varför hälla ur glaset när man kan hälla det i sig?
blev det, att jag helt ensam, armen i vinkeln, blicken i skyn fick köra Botten Upp med mig själv framme hos busschauffören på 2:an, vilket ledde till att övriga kvällen gick i ett glatt tecken. Busschauffören blev också glad och tjoade "bra tjejen, bra tjejen gå på bussen nu!"
Ännu gladare blev jag när jag kom till BQ, speciellt när jag upptäckte att hennes vän Maria kunde sjunga boktipset-introt ( Läs. Mia&Klara-referens) samt när jag hittade Persson som gav mig en snabbmatch i spelandets värld.

I Övrigt har lovet rullat fantastiskt fint med bland annat en skojig roadtrip med allsångsvänliga DJ Keirin & Crazy Smile, 18-årsfirande, Te&Chill, samt en ganska skum kväll med Svenska Akademien som höjdpunkt.
(Det kunde ju inte bli bättre att de dessutom för första gången i min åsyn spelade Kenneths Nya, danke. Höll ju dock smidigt på att missa dem genom att komma sent och sen dessutom glömma ID i ytterjackan, men ibland är det bra att inga spelningar börjar när de ska)

Vissas kväll blev ju lite ehm, speciellare än andras och jag refererar till min kära vän Frida (som figurerat i vår närhet en hel del detta lov), och håller helt med, vissa fick sig verkligen en dos FlowerPower!