Midsommar

Jao, idag är det ju midsommar. En idyllisk svensk högtid (och finsk hör jag lilla mormor tjoa i bakhuvudet) som det enligt äkta tradition självklart spöregnar på.
Jag och midsommarhögtiden är inte direkt ett vinnande koncept, inte de senaste åren iallafall, då jag fått en relativt märklig relation till detta firande.
När jag var liten var midsommar naturligtvis underbart då man dansade, sjöng och plockade blommor och var nöjd med det.
Men de senaste åren har jag liksom tacklat av. I år är jag jätteförkyld. För två år sedan hade jag en sådan extrem pollenallergiattack att jag helt enkelt somnade klockan sju av alla de starka pillren. Men inget toppar förra årets midsommarfirande.



Jag och min kära kusin hade avnjutit en hejdundrandes midsommarmiddag som traditionen bjuder, och var strax efter nio-tiden på kvällen på väg in till staden för att fortsätta vårt firande med övriga vänner och bekanta. Väl inne i staden möter vi upp två av mina barndomskamrater som hurtigt nog cyklat de 1,5 milen in till Karlstad Centrum.
Jag och kusinen kliver upp på pakethållaren på varsin cykel, och vi börjar trampa iväg för att möta upp ytterligare några människor.
Fram tills denna händelse är allt frid och fröjd. Komplikationerna uppstår först då vi är på väg över Sundstabron och en polisbil kommer puttrandes.
Jag och Malin, snabbtänkta och kloka som vi är, inser kvickt att poliserna kommer att bli arga för att vi färdas två personer på en cykel. Snabbt som aldrig förr, (så att vi nästan sladdar in i en papperskorg), hoppar vi av cykeln och börjar istället leda den brevid oss snällt och beskedligt. Problemet är att andra halvan av vår lilla trupp som är längre fram, inte sett denna bil, så jag och Malin blir tvungna att ge ifrån oss ett varnande Loranga-vrål, så de ska slippa betala 600 kr i cykelböter.

Det som händer är att farbrorarna och tanten polisen snurreruntvänder på fläcken för att ta sig ett snack med min kusin, som oturligt nog just i denna stund öppnat den enda futtiga ölburk hon innehar just för tillfället.
Denna lilla burk ser naturligtvis farbror polis JÄTTEMYCKET, och hoppar ut ur bilen och börjar gorma, och inte nog med det, de ska göra en UNDERSÖKNING också...
De talar om hundratals gånger att kusinen inte är misstänkt för någonting, men att hon iallafall ska vara vittne i rätten. (Och tja, vi undrar fortfarande mot vad?)
Poliserna tycker i vilket fall som helst att det inte räcker med att hälla ut den enda lilla fisiga 3,5%, kolla våra alkoholbefriade handväskor, samt hålla med om det faktum att vi i övrigt fortfarande är spiknyktra.
Så de ser till att ta personuppgifter, namn på syskon (??!) mm, och kusinen blir sur som en pissmyra.
Dessutom ringer de kusinens föräldrar, och vi har aldrig varit lyckligare över ett Eurovoice-svar än just då.
Detta är dock tydligen till farbror polisernas stora bevikelse, så då börjar de självklart surt undra om det VERKLIGEN ÄR RÄTT NUMMER, vilket leder till att även jag blir lite småsur och intygar med full kraft att det absolut rätt nummer, för det vet jag minsann eftersom vi är släkt!
DÅ skriker farbrorarna polisen "AHA!" i kör likt Kling&Klang och ser mycket nöjda och finurliga ut; " Ni är Släkt?! Då är dom alltså hos dig?! Vad är ditt tellifonnummer då?!" (behöver jag uttrycka min dödsångest i denna stund?)
Med sammanpressade läppar lyckas jag på ett snarlikt sätt som man sjunger lilla snigel med stängd mun, pressa fram mitt telefonnummer. Självklart tar historien heller inte slut här.

Polisen Petter ringer hem och presenterar sig ordentligt för min kära pappa, som efter ett antal snaps tror att det är min storebror Petter som ringer och skämtar en festlig kväll som denna,och driver därför vidare på ett klämkäckt vis i några minuter. Dock blir min älskade far lite konfunderad när den rolige polisen Petter efter ett tag vill tala med min faster...
När Polisen Petters riktiga identitet framkommer uppstår kalabalik, och min kusin måste bli hemkörd av de tre poliserna. Jag blir lite orolig eftersom hon just då, inte så konstigt, befinner sig i upplösningstillstånd, och jag kräver därför att få följa med.

Först tycker Kling&Klang att detta absolut inte går för sig, och skiker i princip "KÖÖR!!KÖÖÖR!!", men då använder kusinen sig av sin utmärkta och välkända Allmänbildning, och upplyser herrarna om att de är skyldiga enligt svensk lag att köra hem den som vill bli hemkörd...
Så under en minst sagt sur och otrevlig färd hem till Lindrågen återvänder vi en timme efter att vi entrat staden..
När vi kommer fram står halva släkten på gårdsplanen med förskräckt och chockad uppsyn, när den lilla polisbilen (med länspolischefen i, fick vi veta senare) rullar in och vi kliver ut med tre(!!!) polistjänstemän i släptåg...


 

Ja, skummare midsommar i mitt liv får man nog leta efter. En ölburk liksom?
För att citera min något arga kusin från bilfärden hem, så finns det ju faktiskt något som heter SUNT FÖRNUFT också.
Tänk alla som blev våldtagna eller liknande på den 1½ timme som de ägnade åt arg diskussion samt biltur till Lindrågen? Jag vet inte, men kanske hade de tre poliserna som resurs gjort sig bättre någon annanstans? Hem kom vi iallafall med buller och bång.

Jag har tidigare alltid hävdat att man inte behöver vara rädd för rättsväsendet så länge man inte gjort något, men efter denna händelse vet jag faktiskt inte.

Ja, nu ska jag iallafall bädda ner mig och hosta bort även denna midsommarafton. Bara att hoppas på nästa år ;D


Kommentarer
Postat av: Jhanna

OJ, inte visste jag att ungdomarna här i karlstad var så lugna på midsommaraftonen att polisen inte hade bättre saker för sig än att jaga en ölburk... Det har då gått mighelt förbi!

Postat av: Anonym

Det är ju ändå en vädigt bra historia att berätta såhär i efterhand, något att berätta för barnbarnen haha. Midsommar har ett upplägg som ju inte är så mycket att ha egentligen, annat än som ursäkt till att plocka fram den lilla ölburken. Inlagd fisk? Sprit, fula små sånger som man sjunger så många som möjligt för att så dricka så mycket som möjligt? Fallossymbol av växter som små barn dansar som grodor runt? Kanske bättre att sova bort alltsammans ändå.

2007-06-25 @ 13:32:21
Postat av: Agnes

Det var jaaaag som skrev det där ovanför!

2007-06-25 @ 13:33:02
Postat av: Malin

Hihi din midsommar lät faktiskt bättre än min tro det eller ej ;D Fast förra året, UH OCH FY FAN! Aldrig igen.

2007-06-28 @ 21:56:10
Postat av: Josefin

Haha ja nog tycker man väl att de borde ha haft viktigare saker för sig.. Ok om ni hade varit stupfull, men dom borde ju sett att ni var nykter. Sedan hade det kanske varit skillnad om det var en lugn söndag och polisen hade att välja mellan korvmojjen och att skjutsa hem er.. :)
Ok att polisen tog sitt ansvar för en gångs skull, men hur kommer det sig att de alltid gör det vid fel tillfälle? Min bror hade en misshandlad pojke utanför sitt hus, och på en annan tomt på gatan låg en tjej som druckit så mycket att hon var okontaktbar. Min bror ringde polis och ambulans men fick till svar att de skulle få vänta i en timma. För att det varken fanns ambulans eller polis.. Ändå bor vi i en mellanstor stad och det tar ca 10 min in til stan.. Då undrar man vad politikerna håller på med som inte satsar mer på det nödvändiga i samhället..

2007-06-30 @ 00:16:08
URL: http://argabloggen.blogg.se
Postat av: Mademoiselle B

haha!! mycket underhållande läsning:)
"DÅ skriker farbrorarna polisen "AHA!" i kör likt Kling&Klang och ser mycket nöjda och finurliga ut; " Ni är Släkt?!" jag skrattade jättemycket när jag läste just det här. de verkade inte smarta på något vis, poliserna.
tråkigt att din midsommar blev så misslyckad dock. hoppas nästa midsommar blir bättre, som sagt:)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback