Sagan om Olle och Katarina


Idag och igår har jag gjort massor av fynd, bla. köpt tre par skor, två bikinisar, jacka, klänning, halsband, en basker, två linnen, ljuslyktor,en klocka osv. Helt fantastiskt! (*Inges kraftuttrycksskala, det finns fyra ord som uttrycker allt. Fantastiskt, Oootroligt, Kusligt, och om det är riktigt illa, Förskräckligt)

Idag har jag också träffat Anna och dagen var frid och fröjd, tills jag kom att tänka på ett inte fullt så fantastiskt beslut jag fattat som barn. Jag kom nämnligen att tänka på Olle och Katarina...

En solig dag för många år sedan befann vi oss (jag, lillasyster och mina föräldrar), på Plantan. Affären med, vad jag ansåg, dåtidens häftigaste leksaker och diverse annat skräp. Detta var en plats jag fullkomligt dyrkade, tänk att det kunde finnas så mycket färgglada och högljudda materiella ting på en och samma plats!

Just denna dag var mina föräldrar på ett otroligt gott humör, och kände sig därför av någon anledning manade att vara mycket givmilda (kan ha varit i samband med en lönebonus eller lotterivinst). Storsint deklarerade de att min kära syster och jag skulle få välja Precis Vad Vi Ville på hela Plantan!! Ett sånt oslagbart erbjudande får man liksom bara en gång i livet. Jag vill inte ens berätta vad vi valde...
Jag och min lillasyster befann oss i ett lyckorus och varvade Plantan säkert femton gånger för att finna den bästa leksaken, tills vi glatt återvände med Olle och Katarina. För att undvika missförstånd kan jag upplysa utomstående om att Olle och Katarina råkade vara två gula plastankor, för det härliga priset 10 kr styck.
Mina föräldrar tittade förundrat på varandra, och frågade sen lite misstänksamt om det verkligen var Detta vi ville ha på Heela Plantan? Vi nickade glatt, och de glada föräldrarna slängde ner varsitt penntroll med rosa hår också, som tack för detta mycket ekonomiska köp.

Hejdå Askungebarbien med tillhörande häst och vagn, Hejdå riddarborgen, Hejdå Gorillan i naturlig storlek. Hem åkte vi med Olle och Katarina (fråga mig Inte varför vi döpte dem till det?!) och levde lyckliga i alla våra dagar...

Inte undra på att jag har en sådan extrem beslutångest nuförtiden. Jag gjorde ju århundradets tabbe som barn, inte så konstigt att man får men för livet xD.

Idétorka och Kalorikoll?

Jag är ingen sådan person som uppskattar att ta listor som någon annan gjort och sen publicera på min egen blogg, ej heller skriva in på tok för många test. Därför ska jag publicera den här, funnen på Passagen.se (och jaa, ja vet att förmodligen halva världen sett den förut) för att se hur det känns, när man har för torftigt innehåll på sin blogg för att fylla den med egna ord. I det stadiet är jag just nu. Fullkomlig idétorka. Visserligen är jag ju besatt av att skriva ut delar av låttexter. Men det är en annan historia. Men det är iallafall pga ovanstående anledning som jag lyssnar på Ukrainas schlagerbidrag (wtf liksom ; *Vart är vägen på väg?!!*) och publicerar dessa visdomsord;

1. Om du äter något, och ingen ser dig så innehåller det inga kalorier.

2. Då du äter en godisbit samtidigt som du dricker en sockerfri läsk, så slår den sockerfria läsken ut godisets kalorier.

3. Då du äter tillsammans med en vän räknas inte din mats kalorier, så länge du inte äter mer än din kompis.

4. Mat som används för medicinska ändamål räknas aldrig, t.ex. varm choklad, konjak, rostat bröd, ostkaka.

5. Om du skaffar dig feta vänner så ser du smalare ut.

6. Mat och godis som intages på bio innehåller inga kalorier eftersom de är en del utav underhållningspaketet.

7. Delar av kakor innehåller inga kalorier, ty då man delar kakan rinner kalorierna ut.

8. Nattamat innehåller inga kalorier. Kylskåpets lampa är inte stark nog att visa kalorierna vägen till vad man plockat ut ut kylen.

9. Matrester som finns på skedar och knivar vid förberedandet av matlagning och bakning innehåller inga kalorier.

10. Mat med samma färg har samma antal kalorier i sig. Exempel på detta är spenat och päronglass samt champinjoner och vit choklad. Choklad är en universell färg och går att byta mot vilken som helst.


Jahapp så var det gjort. Sålt min själ? Hoppas inte det. Men påstå att man inte känner igen sig är nog det, att sälja sin själ alltså. Eller?

(Ur;Familjefoton)

Överraskningar

Ibland tror jag att jag är en sådan person som älskar överraskningar.
Det är jag inte.
Jag hatar överraskningar.